Med den moderna vetenskapens och teknikens framsteg har endoskop genomgått en radikal transformation, med optiska fibrer. 1963 började Japan tillverka fiberskop, och 1964 utvecklades en biopsianordning med fiberskop framgångsrikt. Denna specialiserade biopsipincett gjorde det möjligt att ta lämpliga patologiska prover med minimal risk. 1965 introducerades fiberskopkolonoskopet, vilket utökade undersökningsomfånget för sjukdomar i nedre mag-tarmkanalen. 1967 började forskningen på förstorande fiberskop för att observera mikroskopiska lesioner. Fiberskop kan också användas för in vivo-testning, såsom mätning av kroppstemperatur, tryck, förskjutning, spektral absorption och andra data.
1973 tillämpades laserteknik på endoskopisk terapi, och blev gradvis en standard endoskopisk behandling för gastrointestinala blödningar. 1981 utvecklades endoskopisk ultraljudsteknik framgångsrikt. Denna innovativa utveckling, som kombinerar avancerad ultraljudsteknik med endoskopi, ökade avsevärt noggrannheten vid lesionsdiagnostik.
1987 var Philippe Mouret banbrytande för videoendoskopisk kirurgi. Modern endoskopi utvecklades gradvis med uppfinningen av fiberoptiska endoskop. På 1960-talet fick glasfiber, utvecklat i USA, stor uppmärksamhet inom olika områden. Medan optiska fibrer för att överföra ljus i fiberoptiska endoskop fanns så tidigt som på 1930-talet, var framstegen med att överföra ljussignaler genom dessa fibrer långsamma på grund av hög ljusförlust under överföring. Ett fiberoptiskt endoskop är ett långt, tunt, flexibelt rör som innehåller ett knippe ljus-som leder glasfibrer, med en lins i varje ände. Vid undersökningen förs en ände av röret in i det organ som ska undersökas, och organets inre tillstånd kan ses från den andra änden. Endoskop är vanligtvis utrustade med en belysningskälla, och vissa är också utrustade med kirurgiska instrument, såsom laser. Införandet av optiska fibrer i ljustransmissionsmekanismen gjorde videolinser till det föredragna valet för bildfångst. Endoskopet som kunde ta fotografier samtidigt var det "fiberoptiska endoskopet", som uppfanns 1964. Det var inte förrän på 1960-talet som endoskop fick både bildfångst och mätmöjligheter. Runt 1975 tog gastrokamerornas era ett slut, helt ersatt av fiberoptiska endoskop. Zhang Zhenyuan, en kinesisk fiberoptikexpert, genomförde ett stort nationellt och lokalt vetenskaps- och teknikprojekt, "Research on the Large{17}}Scale Production Technology of Series Fiber Optic Image Bundles and Industrial Endoscopes," som uppnådde nationellt ledande och världsledande-tekniknivåer. Han etablerade också den enda produktionsbasen i Kina som kan masstillverka-bildpaket och endoskop.
CCD-endoskopet, infört i kroppen, har en CCD-"lins" integrerad på en liten kiselskiva i ena änden. Det är i grunden en ny typ av fotoelektrisk bildsensor som liknar en TV-kamera i sin funktion. Den omvandlar bilden av området som undersöks till en digital elektrisk signal, som sänds genom metalltrådar och visas på en "bildmonitor" som liknar en tv-mottagare. Tillämpningen av denna teknik möjliggjorde bildlagring, reproduktion, konsultation och datorhantering.
I november 2002 föddes världens första "hög-endoskopsystem", vilket dramatiskt förändrade begreppet endoskopi. Den innehöll banbrytande-bildteknik, vilket gav bildprecision som gjorde det möjligt att diagnostisera extremt små lesioner. Framväxten av moderna videoendoskop, elektroniska endoskop och ultraljudsendoskop har inlett en ny era av modern medicinsk endoskopi, som går från eran av undersökning och diagnos till eran av behandling och kirurgi.